josefinevarld.blogg.se

Värkar som de första dagarna mest tilltog när jag vilade, vilket gjorde det omöjligt för mig att sova ordentligt när värkarna kom var 10-15 minut den 6e och 7e. 

Den 8e hade jag ca 7 minuter emellan värkarna och behövde andas igenom dem. Jag hörde av mig till förlossningen eftersom jag i stort sett inte sovit de senaste nätterna och smärtan började bli outhärdlig. 

Jag blev undersökt och hade öppnats ynka 1 cm och livmodertappen var 1,5 cm ifrån utplånad. Jag fick citodon medskickat hem, i hopp om mer sömn. Det blev det inte direkt.

Den 10e och 11e var värkarna hemska och kom med 4 minuters mellanrum, och tilltagit kraftigt i styrka. Dock kortare, och höll i sig runt 40 sekunder åt gången istället för runt 1,5 minuter som de andra dagarna. 

Jag blev jag erbjuden sovdos på förlossningen, dvs morfin spruta mot smärtan, bricanyl för att hämma livmoderns arbete att krampa, och insomningstablett. De nätterna sov jag ändå gott i ca 4-5 timmar.

Innan vi åkte hem dem 11e visade kontrollen att jag då var öppen 4 cm, livmodertappen utplånad och hinnan buktade. 

Den 12e var samma som den 11e och åter igen åkte vi till förlossningen den natten. Vi skrevs in på förlossningen, men värkarna avtog och jag fick istället starkare värktabletter och insomningstablett då de inte ger hel sovdos mer än 2 ggr.

Jag sov ganska lätt och vaknade av värkar. Men fick åtminstone 2,5 timmars "sömn" den natten. 

Fredagen den 13e november rondade barnmorskorna och läkarna kl 10.00. Kl 10.30 kom barnmorskan och meddelade att vi skulle få ett förlossningsrum för igångsättning, och strax efter det hade vi ett rum där vi installerade oss.

Kl 11.00 tog dem mitt vatten och värkarna smög sig på. Men förtfarande för glest, och fick då värkstimulerande dropp. Försökte äta lite lunch mellan värkarna men var inte särskilt hungrig. 

Kl 14.00 var värkarna såpass att jag skrek efter epidural bedövning vilket jag fick snart inpå. Den tog som en smäck, och sedan kunde jag arbeta igenom de i snitt 6 värkarna /10 minuter, och "enbart" känna trycket nedåt.

Runt 20.30 var jag tillslut öppen 10 cm och snart därpå började krystvärkarna. 

Runt 22.00 blev lillens kurva på CTGn sämre och dem meddelade när jag sa att jag inte kan mer att han måste ut nu!

jag hade absolut ingen kraft kvar i kroppen, ögonen rullade runt i huvudet och jag kände hur jag höll på att falla bort. 

En rejäl barnmorska stod jämte mig och hängde sig över min mage med armbågen när krystvärkarna kom för att hjälpa till att trycka på. 

Kl 22.47 tog den sista krystvärken honom till världen och jag kunde skymta en blå lealös arm/hand mellan barnmorskorna.

Min sambo hade inte klippt navelsträngen och bebisen skrek inte. Dem susade iväg med honom till akutrummet. 

En barnmorska stannade kvar och hjälpte mig få ut moderkakan samt sydde mig, medan jag på väggen bredvid kunde se en display lysa med blinkande text att dem höll till i akutrummet med bebis från rum 2. 

Ovissheten att inte veta vad som hände Liten var horribel.

Efter 25 minuter kom dem in med min bebis och la honom mot mitt bröst i ca 15 sekunder, sedan sprang dem iväg med honom till neonatal avdelningen. 

Litens lungor klibbade ihop när han skulle ta sina första andetag så dem fick hjälpa honom med cpap mask och en slang i näsan att blåsa upp lungorna med.

På neonatal avdelningen vistades Liten med sin pappa och personal medan jag satt själv i förlossnings rummet och inte viste varken in eller ut hur liten mådde. 

Som nyförlöst, sydd, foglossning som begränsade mig att lyfta höften från sängen och lågt blodtryck var det svårt att kontakta personalen för frågor. Dessutom glömde dem visa mig larmdosan. 

De kändes som en evighet att ligga där de timmarna utan vetskap, känna en total tomhet och vara rädd.

Kl 02.00 kom min sambo ner till mig och vi fick fika. 

Vid ca 02.45 kom personalen ner med vår bebis då han kunde andas bra utan masken, och för att han var så ledsen och "behöver komma till sin mamma" sa dem. Han hade ön inte öppnat ögonen riktigt utan kisat lite bara. Jag hörde honom gråta i korridoren innan dem kom in genom dörren, och när han hörde mig prata för första gången så blev han knäpp tyst och öppnade ögonen helt. Han kände igen min röst ♡

 Personalen la 3800 g och 53 cm kärlek på mitt bröst. Det var då jag blev kär! ♡

/Hjärtslag ♡