josefinevarld.blogg.se

Jag har nu varit gravid i 9 månader. Och i cirka 6 månader har folk i min närhet vetat om det. Mycket har man fått höra, både sådant man bett om att få reda på, som funderingar man har som förstföderska, men även mycket som man inte bett om. Och kvinnor som varit gravida innan en själv, kanske precis nyförlöst, vet så mycket bättre än en själv. Självklart har dem varit med om mer, men dem vet även när min förlossning skall starta, hur ont jag ska tycka att det gör att föda, och hur det kommer vara efter förlossningen. Allt detta vet jag, utan att ens ha frågat om det. Och dem har berättat utan en tanke på att alla människor är unika, liksom varje graviditet. 

Kvinnor som redan är mammor, eller för all del gravid snäppet längre än en själv vet så mycket. Bland annat kommentarer som 

"åh, vänta du bara tills du kommer få bla bla bla. Det kommer i vecka 35, för jag fick det då" 

... Jag har haft det sedan v 29, så tell me about it! 

"Dina bröst kommer läcka från ca vecka 30 så du får köpa amningsinlägg" 

... Jag har bekanta vars bröst läckt redan vid tidiga veckor, innan vecka 20, och mycket. Jag är i v 39 nu, min bröst? Nope, endast om jag legat och råkat lägga dem i kläm i sömnen. 

Min mamma fick höra från alla håll och kanter om hur galet ont det gjorde att föda barn när hon väntade min bror. Hon var livrädd! 

Mamma låg med värkar och undrade när det skulle göra sådär galet ont så hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Hon väntade och väntade. Och plötsligt låg min bror i hennes famn. Utan den där super hemska smärtan som hon blivit tillsagd att det skulle vara. 

Man har även läst/hört folk som är omföderskor hur dem talar/skriver till förstföderskor "ahh, det där är inte värkar, har man värkar så kan man inte prata under tiden, bla bla bla". 

Hur kan hon veta vad den andra personen känner? Smärta är så individuellt, och jag har vänner som trott att dem hade förvärkar, och vipps så har bebisen varit i famnen. 

Lite skrattretande är att jag sedan några månader tillbaka börjat lägga till orden "..säger dem", efter jag svarat på frågor om beräknad födelse och kön på bebisen, just för att undvika skolning av "bättre vetande" människor. 

Ett exempel är från igår eftermiddag då jag stod i kassan och skulle betala. Mannen i kassan ställde frågor till mig, och jag svarade: 

Mannen: Jaha, och när är det beräknat att bebisen kommer? 

Jag: Torsdag nästa vecka.. säger dem! 

Mannen: Ja... riktigt så punktliga är dem ju faktiskt aldrig! 

Jag: Nej, vi får väl se! 

Mannen: Vet ni vad det blir för kön då? 

Jag: En pojk, säger dem enligt ultraljudet i alla fall! 

Mannen: Ja.. de kan ju likväl vara en tös, det var det för oss! 

 .. Men snälla! Fråga mig inte om du redan har svaret på frågorna själv. 

I detta exemplet kunde jag inte undvika det, även om jag använde "säger dem" som sköld.

Ett annat exempel är att jag igår la ut en bild på Facebook, att jag då var i vecka 39, där det stod hur många dagar det är kvar till BF (BERÄKNAD födelse), vilken månad jag är i, hur många procent av graviditeten som passerat osv, med min egen text "Snart är du här! Vi längtar!" 

Istället för att inte skriva något, eller bara skriva att det exempelvis är kul att han snart är här (snart är för mig även om jag skulle gå över 2 veckor i tiden), så fick jag tack och lov en välbehövlig kommentar från en kvinna: "Räkna med att det kan ta längre tid eller snabbare så stirra er inte blind på datumet" Det var tur att jag fick den faktan, eftersom jag som har gått 39 fulla veckor imorgon och inte hade en aning om detta, utan trodde på fullaste allvar att det är just det datumet han kommer komma. Kom igeeeen, snälla!? 

Under kommentren skrev jag att jag hade listat ut det själv. För jag har faktiskt inte suttit och stirrat på det datumet, eller rakt in i en vägg i 9 månader heller för den delen, utan vet att det är helt normalt om förlossningen skulle sätta igång 3 veckor innan, och 2 veckor efter det beräknade datumet. Bebisen kommer när den är färdig. Punkt! 

Under den kommentaren fick jag ytterligare en kommentar: "Jag gick över 11 dagar.. håll ut!" 

*Poooff* och med de orden så var det bestämt, att har hon så kommer jag (och tusen andra som påpekat det under min graviditet att jag KOMMER gå över tiden, hur tusan dem nu vet det när inte ens barnmorskan kan säga när det kommer att ske. Och ja, statistiskt sett ja, men ändå. Bara för att du har, så behöver inte jag. 

Åter igen, vi är alla olika människor!) så kommer jag med gå över tiden. Och ärligt talat, jag har inte bråttom. Innan hade jag lite smått panik eftersom jag har konstant ont, men de sista veckorna har jag ordnat medicin så jag kan leva med min halsbränna och sura uppstötningar, samt att jag nu är alldeles för tung och trött, så jag märker inte av värken på samma sätt eftersom jag är mindre aktiv. Vilket betyder att jag gärna kan sitta i soffan en vecka extra utan problem. Men ja, klart han är efterlängtad, och jag hade gärna hållit om honom redan förra veckan, men brådska finns det inte i min kropp. 

Dessutom har jag en filt jag vill hinna virka klart innan, bröd jag vill orka baka innan, en photo pearls tavla jag vill hinna färdigt med innan, och ett babytäcke som är påbörjat men ej färdigt. Så nej, jag har inga problem med om han skulle stanna kvar där inne lite till. Bara han inte kommer på min födelsedag! Helst! 

Jag är dock nyfiken på vad man får ut av att säga/skriva något sådant? Den första kommentaren om när man kan föda bla bla bla, det är sådant som bokstavligen HAGLAT över mig under graviditeten, och anledningen till att jag tar så väldigt illa upp av oönskad skolning, är för att just det är att dumförklara en annan människa. Svårare än så är det inte! Läst mellan raderna att man är inte riktigt lika bra och förnuftig som människa, utan behöver bli skolad, oavsett om man vill eller inte. 

Andra kommentaren. Jag vet att inte någon av dessa personerna (eller någon annan som sagt liknande under graviditeten) menar något illa alls, Men om jag nu hade haft panik över att gå över tiden, så är det lite som att säga liknande till en som ska göra uppkörningen till körkortetinom kort "räkna med att de flesta kuggar den första gången, så du inte blir besviken". Det är ju högst peppande att höra när man behöver lite pepp. Med det inte sagt att jag är i behov av pepp. Jag mår för en gångs skull gott i min graviditet. 

Tyvärr är det så att folk tror att så som deras graviditet och förlossning var, så är allas. Eller att deras graviditet följde någon slags bok, en manual på hur det ska gå till. Och vilken tur att det inte är så, för hade allas graviditet varit som min varit så skulle förlossningssalarna eka ganska så tomt. Om folk inte blev gravid under tvång då. Med det sagt åter igen. Alla är vi unika!  

Något annat som jag kommit underfund med under graviditeten, är att både kvinnor och män i åldern 55+ tydligen har fritt att uttrycka vad dem vill, utan att skämmas. Ordet är liksom fritt! 

Bland annat har jag fått frågan om vilket namn det lutar åt till bebisen, och fått som svar 

"åhh nej, så hette bla bla bla, och han tyckte jag inte om" eller 

"ah, nej det tyckte inte jag om alls, haha" 

"det var inget namn i min smak". 

Jag undrar just hur välkomnat det skulle vara om man var ärlig nog och berättade precis vad man tycker om deras namn? Och jag hoppas vid min gud att deras frispråkighet stannar där, för det kommer inte bli en lätt match för dem om dem även ska påpeka hur vi kommer uppfostra våt barn, eller vad/när vi kommer tillåta honom äta godis eller inte med mera. För jag tror minsann att dem kan med det också! 

"Förr gjorde vi såhär och det var ingen fara"

... nä, och då levde man tills man var typ 55-60 år också! Forskningen går framåt och låt mig få skriva mitt eget livs historia. Det är jag den bästa författaren till. 

Vi får inte glömma i våra egna, alldeles unika liv, graviditeter, kroppar att vi alla är olika. Och vi är lika många kvinnor på jorden, som hur unik varje graviditet är. Och om en kvinna har 3 olika graviditeter under en livstid, så kan jag garantera att samtliga graviditeter var unika! 

Jag hade nog inte sagt något om man fick höra något någon enstaka gång, men det har kommit i överflöd det sista, och då blev måttet rågat. Och åter till, jag vet att folk inte vill något illa, men man kanske ska tänka till.

Jag hoppas innerlig att jag självklart aldrig blir sådan!

 /Hjärtslag <3