Jennifers mage växer, och likaså hennes goding till pojk, W. Till en början var W skeptisk till mig.. inte undra på, det brukar de flesta barn vara! Efter att vi sets några gånger så pussade jag mot honom i luften, han imiterade mina rörelser med huvudet, gick emot mig, och sedan stack han fram den lilla handen för att ta min hand, och tillsammans gå till hans lekhörna. Sedan dess har vi varit riktigt fina lekkamrater!
För några dagar sedan träffades vi en stund och lekte. Det är ganska fascinerande hur mycket man kan hinna på så kort tid! Vi hann tillaga nappar i mikron, fightas med plastblommor, kasta snöbollar från balkongen, bli impade av bilar.. och hundar! Jag blev dessutom matad med snö!
Strax innan jag skulle gå ifrån Jennifer och W gick W ut i hallen, och kom tillbaka med min ena känga. Satte den på golvet framför mig, försökte lyfta min fot och få den i skon. När foten väl var i skon, men än inte i helt, satte han sin lilla hand på mitt knä, tog tag o mina jeans och tryckte för att foten skulle åka i helt. Ryckte lite i plösen, och tryckte åter på mitt knä. "Jaha, är det dags för mig att gå tycker du?", då sträckte han mig sin hand och gick mot balkongen igen. Lekdags! Det var så synd W, att jag inte hann göra dig sällskap i snön en stund till, men jag lovar att vi snart får göra om det! Älskade hjärtegryn <3
