Att gå eller inte gå över tiden
Jag har egentligen inga förväntningar alls, varken när det gäller hur länge jag ska vara gravid, hur det ska kännas att föda och hur det ska kännas att bli förälder och alla dess förändringar som medföljer.
Igår läste jag till mig lite spännande fakta på nätet, om huruvida de där olika berömda knepen för att skynda på en förlossning väl fungerar eller ej, av ren nyfikenhet.
Att trycka i sig ananas, dricka hallonblads te, gå i trappor, putsa fönster, stimulera bröstvårtorna, samlag är ju några av de förslagen man får.
Först frågade jag min barnmorska som svarade att det finns inget som kan hjälpa förlossning att komma igång egentligen. "Eller ja, det skulle väl kanske vara samlag då, men då krävs det att man är ordentligt mogen i livmodertappen, att bebis är redo, och en jädrans massa samlag om det ska ha någon effekt".
Under samtal med andra gravida har i stort sett samma sak sagts av deras barnmorskor.
Det ska alltså vara mannens sperma som mjukar upp cervix.
Ananasen, hallonblads te och putsa fönster med mera kan alltså slänga sig i väggen. (?)
Men en spännande sak jag läste mig till igår var just stress. Som tex att man piskar sig själv genom att gå i trappor, äta ananas till tusen, springa omkring och påskynda en start av en förlossning.
Eller bara dom, egentligen fina meningar, som når en gravid kvinnas öron dagligen, och är menat i alla välmening då inte bara hon och hennes partner längtar och är nyfikna på den nya lilla människa som ska ta plats i umgänget ska anlända, (jag har för övrigt fått frågan sedan jag var i vecka 35 !!!) "Känner du det är dags", "ingen bebis än?"med mera.
Man skäms lite som gravid att man blir en aning trött på frågan, även då det är flera olika personer som frågar, så det är inte en och samma som frågar, och man blir tillslut ganska irriterad och kanske råkar snäsa till åt någon som frågar någon sådan fråga. Men jag tror att om man sätter sig in i situationen hos dem gravida så förstår man säkert.
Även om man kanske födde barn för många år sedan då man inte var uppkopplad på internet och fick frågan även där, och alltså inte bara via direkta samtal eller över ett telefonsamtal.
Det ger också en stress, eftersom man förväntas prestera något. Dessutom, som förstföderska så vet man inte vad man ska känna inför någonting. Allt är nytt.
Och stress i sig kan faktiskt göra så att värkar avtar eller uteblir. För både djur och människor har svårt att bli gravida under stress. Kroppen är liksom inte redo för att handskas med ett foster i kroppen då. Och djur som blir jagade kan tillockmed skapa ett eget missfall. Därför tror jag att kvinnan själv, som hetsar och är överdriver nervös och stressad, också kan skapa sitt eget missfall.
Samma sak gäller förlossning. Inget djur väljer att föda när den är jagad. Kroppen fungerar så, både hos djur och människor.
Jag tror därför att stressen som blir, återigen, trots att det är av välmening från människor runt om, förstärker stressen hos den gravida kvinnan som nog väntar med störst förväntan av alla, och redan är lite stressad (särskild som förstföderska. För andra barnet kommer oftast tidigare i graviditeten än det första), och då fördröjs förlossningen.
Massage däremot frigör hormonet oxytocin, ett "anti-stress" hormon kan man säga, som gör så att värkarna inte ska avta, och är därför bra om ens partner kan massera kvinnan under förlossningen.
Alltså motsattsen till att vara stressad då detta hormon uteblir?
Spännande att spekulera i ! :-)
I gravidappen som de flesta gravida har i sin smartphone, står det såhär när man går över i graviditeten, och lite därför jag ville skrivas detta, både för min och andra gravidas skull:
För att knyta ihop säcken. Jag kan lova alla som är nyfikna på det nya livet som snart tar plats på denna jord, att INGEN, som fött sitt barn "glömmer", eller helt enkelt struntar i alla berätta detta för omvärlden? Så andas ut och låt kvinnan få vila både öron och kropp. Bebisen kommer när det är dags, och då får du reda på det :-)
Gudars vad jag längtar nu! ♡
/Hjärtslag ♡