Farbror Söt!
Idag handlade jag lite mat på butiken några busstopp bortanför vårt hem. Ingen större utmaning i gång då bussen stannar precis utanför butiken med. Dock nog så stor utmaning att inte få extra ont i fogarna (vilket jag oavsett fick).
Jag handlade litegranna, och ja, det var på tok för mycket att bära och är väl egentligen den enda anledningen att det är dumt att handla med de "nya" korgarna med hjul på. För det är först i kassan som man märker att man köpt för mycket.
När jag skulle hoppa av bussen hem stannade en äldre herre i åldern 80+, väderbiten i hyn och stöpplig nog att kämpa själv med sin egen gång. Lade sitt huvud på sned, sträckte handen emot mig och sa "jag måste få hjälpa dig hem".
Jag blev alldeles varm i hjärtat, tackade honom så mycket, men avböjde hans erbjudande. Jag får ju faktiskt skylla mig själv.
Men tänk vilka fina människor det finns där ute, som är villiga att kämpa emot sina egna fysiska begränsning, för en helt okänd människa man möter på gatan.
Jag är alldeles varm i hjärnan!
/Hjärtslag ♡